polack

Шведский

Морфологические и синтаксические свойства

падеж ед. ч. мн. ч.
Им. polack polacken polacker polackerna
Р. polacks polackens polackers polackernas

pol-ack

Существительное, общий род.

Корень: --.

Значение

  1. поляк ◆ Karl Gustaf företog nu ett nytt fälttåg i Polen 1656, därunder en mängd av hans krigsfolk omkom på grund av sträng köld och ständiga anfall av kringsvärmande polacker. ◆ Ej fem dukater vill jag ge om året / För sådan fläck, och högre ränta ger den / Visst ej åt oss ej heller åt Polacken, / Om den blev pantad bort. (Hamlet) Då bryr sig visst / Polacken icke om att den försvara. — Его б в аренду я не взял за пять дукатов, / И думаю, продать его за больше / Не сможет ни Норвегия, ни Польша. (Гамлет) Тогда, я думаю, Король Поляков / Не станет эту землю защищать. «Гамлет»

Синонимы

Антонимы

Гиперонимы

  1. slav, europé

Гипонимы

Родственные слова

Этимология

От ??

Фразеологизмы и устойчивые сочетания

    Библиография

    This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.